lördagen den 12:e december 2009

Vem fan bryr sig?

Nyss hitkommen till Indien. Här kan man roa sig med mycket. Man kan besöka tempel, köpa tyger, gå ut på gator och torg och beblanda sig med folk och heliga kor, man kan besöka restauranger och bli magsjuk. Man kan också skita i allt och stänga in sig i ett rum med fyra chokladkakor och den senaste the Economist, och inte säga ett ord på tre timmar.

Det var vad jag gjorde igår.

The Economist är the Economist och man får ta vissa av analyserna med rejäla nävar salt, man får bortse från att världen förklaras i de simplistiska termerna Vi och Dom, eller De Goda och De Onda. Men gör man det så kan man hitta några riktiga guldtorn.

I det senaste numret, 5-11 december, så är det en särskild del som handlar om klimatförändringarna, med anledning av Köpenhamnsmötet som nu tickar på för fullt. Där, i en liten ruta, har the Economist gjort en summering om inställningen till klimatfrågan i olika länder, och hur folk prioriterar den jämfört med till exempel den ekonomiska krisen. Den har den lätt pessimistiska rubriken "Who cares? Don't count on public opinion to support mitigation". Det visar bland annat, föga förvånande, att sedan den ekonomiska krisen inträffat så har ekonomin blivit uppgraderad som fråga hos medborgare i olika länder, medan klimatet blivit nedgraderad. Men sedan har the Economist en fantastisk analys av klimatskeptism och -skeptiker, samt orsaken till denna förhållning. Jag var ju i ett tidigare inlägg inne på att jag inte förstår hur någon kan kalla sig klimatskeptiker 2009 utan att skämmas - nu ger the Economist mig svaret.

"...Sceptisism seems to be on the rise. (...) When people are poorer they may be less willing to support policies that will cost them money, but feel uncomfortable about jeopardising the planet's future to fatten their bank accounts. Sceptisism absolves them of selfishness." (A special report on the carbon economy, the Economist December 5th 2009, s 16).

"Sceptisism absolves them of selfishness". Den mest klockrena journalistiska analysen 2009, i en enda mening.

/ Karin

0 kommentarer:

Skicka en kommentar