Klimatet, min van.

Jaha, da narmar sig den stora klimatkonferensen, COP15, i Kopenhamn med stormsteg. Fragan kanns inte langre som om den ar huruvida det blir succe eller fiasko, utan hur stort fiaskot egentligen kommer bli. Kjell har redan rapporterat om Indiens omojliga position. Jag sag haromdagen pa indisk tv - vi har sadan aven i Bangladesh - dar en av Indiens klimatradgivare uttalade sig om omojligheten for Indien att ta bindande attaganden. Det kanske ar riktigt. Men sen sa han nagot som gjorde mig riktigt forbannad. Han sa att Indien alltid skulle ga in med positionen i forhandlingarna att man forhandlar med Indiens intresse satt framst. Vad som ar bra for Indien ar det som raknas, inte vad som ar bra for klimatet. Och med den positionen blir det inga avtal och inga utslappsminskningar. Nar ska varldens ledare borja forsta, pa riktigt, att detta ar en fraga bortom nationsgranser och egenintresse?

Och i Australien, som ar en av varldens storsta utslappare per capita, har den blockoverskridande klimatuppgorelsen rasat samman efter att oppositionen har valt en ny ledare, en "klimatskeptiker". Hur kan man kalla sig for det 2009 utan att skammas ogonen ur sig? Vad ska fornekas harnast? Gravitationen? Evolutionen? Eller vanta...

Samtidigt i Bangladesh forsoker man pa alla satt flytta fokus till klimatforandringarnas offer, de som kommer fa fly land och hem i framtiden som en foljd av varldens misslyckande i Kopenhamn. Men inte ens detta ar okomplicerat, det har med att vara offer. For ar det en oroande trend som marks har, i ett samhalle som pa manga satt ar dysfunktionellt nar det galler byrakrati och politikens misslyckande i att erbjuda manniskor det de har ratt till, sa ar det att klimatforandringarna kan goras som forklaring till allt. Det ar klimatforandringarnas fel att Dhakas gator svammar over nar det regnar - inte att det byggs overallt utan tillstand sa att alla avrinningsvagar tapps igen. Det ar klimatforandringarnas fel att salt tranger in och forstor odlingsbara ytor - inte jatterakodlingar.

Nar varldens ledare, naja, nagra av dem iallafall, mots i Kopenhamn med start om nagra dagar maste de komma med klimatets basta och darmed jordens overland for ogonen, inte de egna nationernas. Likasa far de inte ta klimatet som gisslan och ha det som en tackmantel for egna tillkortakommanden.