måndag 2 november 2009
Tågstopp
Då var man tillbaka i Noakhali igen efter att ha varit på 5 dagars möte och workshop i Thanapara, samt haft fötterna i Ganges heliga vatten. Tågresan mellan Dhaka och Noakhali på ca 8 timmar börjar kännas lättare och snabbare, tiden går fortare. Denna resa blev lite speciell kan man säga. Lite efter Comilla stannade tåget till vid en liten tågstation. Inget konstigt med detta. Men jag stack ut mitt huvud genom tågfönstret för att se var vi hade stannat. Utanför tåget får jag se ca 20 tungt beväpnade soldater samt 10 tungt beväpnade poliser som är i fullgång att storma tåget. In i min tågvagn stormar två tungt beväpnade soldater och börjar väsnas i gången. Män och kvinnor springer ut ur tåget och vagnarna. En man springer över ett risfält, jag tror först att soldaten utanför skulle skjuta ner honom. Men det gjorde han inte. Jag försökte att få kontakt med någon av dem som stod utanför tåget för att få reda på vad som hände. Men ingen pratade engelska. Soldaterna i min vagn börjar nu att banka på min dörr. Först vägrar jag att öppna och ignorerar dem. Men så fortsätter de att banka på min dörr. Så jag blir tvungen att resa mig upp och öppna dörren till kupèen. Jag ställer mig i dörröppningen så att de inte kan komma in i kupèen och frågar vad de vill. Får inget svar av soldaterna. De bara tittar på mig och jag på dem. Jag är ett huvud högre än dem. Sedan säger den ena något på bangladeshiska. Jag bara tittar på dem båda och frågar vad de vill, fortfarande stående så de varken kan se eller komma in i kupèen. Efter ett tag kommer en av konduktörerna och säger att de ska bara titta in i min kupèe. Så jag tar ett steg tillbaka så de kan komma in. De tittar igenom kupèen snabbt och går sedan vidare till nästa kupèe. Jag frågar då konduktören vad de letar efter, men får ingtet svar. Jag stänger och låser dörren, sätter mig ner och lutar mig ut genom förnstret igen. Nu får jag kontakt med en man som kan prata engelska. Så jag frågar honom. Han nämner lite snabbt att de letar efter något och så säger han ett ord snabbt som jag inte hinner uppfatta. Så jag frågar igen. Samtidigt som detta ser jag att att soldaterna har börjat att kasta ut män och stora vita säckar från tåget. Mannen som jag frågat säger då att de letar efter narkotika. Så soldaterna och polisen har alltså stannat och stormat tåget för att göra ett narkotikatillslag. När de är klara och kastat ut ca 20-25 stora rissäckar på ca 20 kg/st samt radat upp ett 20-tal män rullar tåget vidare mot Noakhali. En av dessa män som soldaterna tog kom från min del av tåget och blev tvungen att bära säcken själv på huvudet fram till uppsamlingsplatsen. En liten annan upplevelse av tågresan mellan Dhaka och Noakhali samt av Bangladesh. Det hela kanske var en nationell operation. För att i dagens The Independents i Bangladesh hade man en extra bilaga, Stethoscope: Health and Medicine Journal. Som handlade just om narkotika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar