Att förgås utan att veta om det.

Så har jag då äntligen fått göra mina första dagar på Barcik, den bangladeshiska organisation som jag genom Svalorna ska göra praktik på i fyra månader. Barcik arbetar med frågor som rör hållbar utveckling, kopplat till ursprungsbefolkningar och dess kunskap, och det projektet jag ska jobba med handlar om klimatförändringarna och hur de påverkar ursprungsbefolkningar i olika delar av Bangladesh.

Vi landade i Dhaka för nästan exakt två veckor sedan, och kom nästan rakt in i två religiösa högtider. Först firades Ramadans avslut och sedan hinduiska Durga Puja. En tid för acklimatisering i staden; en tid för att gå vilse, hitta rätt och gå vilse igen; en tid för praktiska bestyr och privata utsvävningar; men också en tid för längtan att komma igång, att få börja med det som jag är här för att göra.

Det känns som om jag inte kunnat komma i en lämpligare tid. För någon vecka sedan kom Världsbanken med sin årliga World Development Report, som detta år handlar om klimatet kopplat till utveckling. Där konstateras, bland mycket annat, Att Bangladesh är ett av de länder som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna. Läget är inte lika prekärt som för exempelvis Maldiverna - i ett så kallat Business as Usual-scenario (vilket betyder att vi inte förändrar vårt beteende alls och utsläppen av växthusgaser fortsätter att stiga), så finns inte Maldiverna om hundra år. Och det är ju inte jättebra nyheter för de personer som bor där. Speciellt som de, i likhet med Bangladesh, bidrar väldigt lite till de globala utsläppen. Bangladesh kommer att finnas kvar, men så mycket som 18 procent av landytan kommer att försvinna vid en havsnivåökning på 1 meter. Lägg in i ekvationen att Bangladesh är en fjärdedel av Sverige till ytan, att man har en befolkning på mellan 140 och 160 miljoner och en befolkningsökning på 3,4-3,5 procent, och det är ett rätt alarmerande framtidsscenario.

---

Nästa vecka ska jag så får göra min första resa ut i fält med Barcik, till Rajshahi i Norra Bangladesh, där vi ska prata med människor om och i så fall hur de märker av förändringar i klimatet, och vad de gör för att anpassa sig till dessa nya livsvillkor. I en nyligen publicerad skrift, som Barcik tagit fram med stöd av brittiska Oxfam, Climate Change - Impacts & Adaptation Strategies of Indigenous Communities in Bangladesh framkommer att man på flera platser i Bangladesh märkt av att vädret och naturen förändrats på senare år. Det har blivit varmare eller kallar, fler översvämningar eller översvämningar på tider när det inte ska vara några, växter och grönsaker har försvunnit eller går inte längre att odla. Men förutom den praktiska kunskapen och känslan av att saker har förändrats, är det väldigt få i dessa byar som överhuvudtaget hört begreppet klimatförändringar eller vet om att dessa leder till negativa konsekvenser för dem. Att det faktiskt finns något globalt som påverkar hur det ser ut hos dem lokalt.

Så kan också en orättvis värld se ut.


Världsbankens WDP Development and Climate Change, summering och hel rapport, hittar du här.